Fortsättningen på mitt nya tränigsliv

13/5 - promenad i skogen med stavar tillsamamns med lillasyster delar av sträckan 5.05 km
 
14/5 - promenad i skogen med stavar 5.12 km
 
18/5 - promenad på asfalt utan stavar i okänd trakt 4.5 km
 
19/5 - promenad i skogen utan stavar 4.87 km
 
20/5 - promenad i skogen med stavar 5 km
 
21/5 - promenad på stan för att göra en uppgift till scouterna. Lugnare promenad på asfalt 3.99 km 
 
 
Tyvärr har jag fått ont i mitt knä. Gissar att det beror på att jag knallade omkring på asfalt den 18/5. Då gick jag rätt fort och det var första gången jag gick på asfalt. Kanske kan det bero på att jag chokstartade promenerandet, jag vet inte.
 
Har i vart fall vilat lite nu för att bli av med smärtan. Men det gör fortfarande ont. SÅÅÅÅÅ IRRITERANDE!!!!!
 
Hur kommer det sig att så fort jag bestämmer mig för att börja röra på mig så säger kroppen ifrån på något sätt. Vad ska jag göra?
 
Nu vilar jag ett tag till så får jag hoppas att jag kan komma igång igen med promenerandet.
 
Kram Veggomamman

Restaurangbesök

Igår kväll skulle jag och Kära U gå ut och äta, som start på min födelsedag.
 
Han frågade tidigare i veckan vart jag ville. Jag sa då att jag vill till någon av de restauranger som fått högsta betyg i restaurangresentioner som tidningen gör. Jag menar, då kan man ju inte gå på en nit känns det som.
 
Han valde en av de 5 som fått top betyg.
 
Den ligger i de äldre delarna av staden som är granne till oss. Lokalen är rätt fräsig och speciell. Männirkosnra som var där var främst hippa innemänniskor såg det ut som och det var full rulle på stället trots att vi bokat bord till 19:30.
 
Delar av restaurangen.
 
Vi blev visade till bordet. Fick menyn och en "tag". Den skulle vi hålla koll på eftersom det var med den vi beställde maten i någon av kassorna, även drickan skulle beställas på samma sätt....men någon dricka meny fick vi inte. Nåja, Vi valde och Kära U gick och beställde.
 
Förrätt, varmrätt och så ett glas bubbel innan maten, en öl till förrätten och ett vitt/rött till maten.
 
Drickan som kom in först var en bubbel och en öl. Fel från start alltså....men vi hade svårt att få kontakt med någon servitris eftersom det inte fanns någon som liksom hade ansvar för vårt bord...
 
Nåja, vi orkade inte bry oss så länge eftersom ingen tog notis över att jag satt och viftade ett tag.
 
Förrätten kom. Jag hade valt en ostsoppa med räkor och Kära U ett vitlöksbröd med spenat och färska champinjoner till. Min mat var riktigt god. Smakfullt med lite sting. Smaskens!
Kära U verkade också nöjd. Vi fick aldrig någon mera dricka så det blev ju lite galet....de missade helt enkelt.
 
Medan jag var på toa kom vinet. Två glas rött. Kära U protesterade då men de sa att det var så det var beställt. Varpå han sa att det inte var sant. En kötträtt och en fiskrätt brukar inte innebära två glas rött....de kom tillbaka med de röda och sa att vi fick behålla dem plus att de kom med ett glas vitt till mig.
 
Efter ett bra tag kom maten. Aborre med nötter och kryddsmör med pressad potatis och lite grönsaker. Kära U åt oxfilé med stekt potatis, lite grönsaker och en sås på tomater på något sätt. Båda rätterna var goda. Kanske att fiskrätten var lite tam i smaken, men det bruakr ju fisk vara så jag hade inte förvänat mig annat.
 
Vi valde att avstå efterrätt.
 
Allt som allt tycker jag nog att stället suger med tanke på den opersonliga servicen och för att lokalen är högljud. Det är högt i tak och det ekar och är väldigt sorligt och jobbigt att vara där. Det blir rätt mycket spring i lokalen eftersom alla gäster måste gå från sitt bord och beställa mat och dryck vilket gör att matron är ännu mera störd med tanke på den höga ljudnivån. Inredningen är för visso rätt frän och lite udda, men det hjälper tyvärr inte. Det var inget fel på maten, den smakade som en 5:a men service och stämningn var inget vidare.
 
Golvet i baren gillade jag!!
 
Kan tillägga att något bord från oss satt två killar och åt. De fick sin varmrätt 4 minuter FÖRE sin förrätt...det må jag säga är riktigt ureselt. Mesar som de var så godtog det och åt av båda tallrikarna samtidigt. Vi bestämde att om det skulle hända oss så skulle vi tacka för oss och gå därifrån.
Kan tycka att servitrisen brode känna till ordningen på maten eftersom hela matbeställningen var elektronisk....men uppenbarligen klickade det lite med deras mat och vår dricka.
 
Nä, en restaurang som fått en 5:a borde ha bättre service och koll.
 
Jag kommer inte att välja denna restaurang igen. Men jag skulle väl gå dit om jag var med i ett sällskap som hade beslutat sig för att gå dit för att äta. Maten var ju trots allt god!
 
Kram Veggomamman

42

Idag fyller jag 42. Tänker nog stanna där. Det är en bra siffra. Svaret på frågan som ingen vet vad det är.

Klicka på bilden för mer information!!

 

Kram Veggomamman

 

 


Storasysters operation nummer två

Den 16/5 var det dags igen.
 
Kvällen innan dubbeldusch för att tvätta bort alla basilusker. Minst två timmars mellanrum mellan duscharna på kvällen. Vi fixade ena innan scouterna och den andra efter mötet. Kanske inte är helt tänkt att man ska ut i skogen och greja mellan dessa duschar, men jag såg inga förhållningsorder som sa emot så vi körde på med scouterna som alltid på onsdagarna.
 
Storasyster hade lite svårt att somna på kvällen. Vem skulle inte ha det dagen före en operation ;-)
 
Jag var uppe 04:30. Väckte storasyster lite före 05 eftersom hon inte skulle få drickanågot efter 05:15. Hon kravlade sig upp och drack lite te. Sedan dags för sista dubbelduschen. Ren handduk att torka sig med och rena kläder. Vi satte på två plåster med Emla kräm i armvecken. Klockan sex var vi på väg och hämtade upp pappan inna vi for iväg till det stora sjukhuset i en annan stad.
 
Solen sken men det båste lite.
 
Framme så tidigt på morgone nvar det inget större problem att få tag på parkeringsplats i alla fall.
 
Vi gick direkt till operatinsavdelnigen. Hon fick byta om till en fantastisk fin "rock" och långa strumpor. Jag och pappan fick någon typ av pappersaktig onepice, blå tossor över skorna och en grön hätta över håret. Hon rullades in i den förberedande salen där alla patienter låg som skulle opereras denna morgon. Lite stökigt där inne då en liten bebis skrek av hunger och sköterskor/läkare och narkosläkare gick in och ut ur rummet till alla patienter som låg där och väntade. Storasyster var lite rädd. Tårarna kom lite....
 
Två panodil fick hon svälja, två doktorer kom och ritade pil vid benet där de skulle operera och narkos sköterskan kom för att sätta droppet. På grunda v pljuden av de nskrikande bebisen fick vi åka in i operationssalen innan dropp var klart. Det var lugnare där inne och sköterskan kunde i lugn och ro sätta droppet i vänster armveck.
 
Där inne pratade de så lugnt med storasyster och förklarade allt de gjorde och varför. Blodtryck mättes, klisterlappar klistrades på hennes bröst för att kunna mäta hjärtslag, droppet kopplades in och förberedelserna inför narkosen var nu klar. De förklarade att hon skulle få sömnmedlet in i armen och att hon fick syrgas för att kroppen behövde lite förtäskt syre i insomningsögonblicket. Det tog bara några sekunder så som hon så gott och jag och papapn fick gå ut. Klockan var ca 08:30 när hon somnade.
 
Jag och pappan gick ner till kafeterian och tog en macka och satte oss för att vänta.
Efter ett tag tröttande vi och gick upp till väntrummet vid operationsavdelningen och då sa de att hon var på uppvaket. Vi fick alltså komma in till henne.
 
Hon var bra groggy och trött. Hade lite ont. Men efter någon halvtimme piggade hon på sig lite och efter ytterligare lite tid blev hon mer och mer pigg. Hon var nyfiken på omgivnignen och ville upp och titta, men vi fick bromsa henne lite. Benet behövde ligga i högläge lite till.
 
Smärtan var fört 8 sa hon (av 10) men skötersorna tvivlade lite eftersom hon inte verkade ha så ont. Så efter lite prat var det nere på ca 5,5 -6 istället. De frågade om hon ville ha något mor tvärtan, men hon avböjde. Med tiden fick hon mindre ont och fick en piggelin att tugga på. Den gick ner. De plockade bort droppnålen, som hon hjälpte till med då hon tyckte det gjorde ont när de tog bort plåstret.
 
Hon fick klä på sig sina egna kläder, gå och kissa och sedan vänta lite på att doktorn skulle komma. Då fick hon äta ytterligare lite. En knäckemacka i plast och lite äppeljuice. Hon åt med god aptit. Klockan var lite efter 11 när doktorn kom och berättade hur det gått.
 
Ingreppet tog ca 10 minuter och de sprutade in kortison i hålet. De behövde inte öppna utan kunde sticka in sprutan genom det sköra benet in i hålet. Med en lite grövre spruta försökte de ta ut ett prov på innehållet i hålet. Det var svårt att få något men de såg att det var blodfärgat vilket han sa var bra för det brukar bli blodigt när ben läker. De skulle analysera provet för att se var det var där inne för att ta reda på om det verkligen är en enkel bencysta som hon har.
 
Pappan frågade var det probet kunde ge för svar och om resultatet var farligt. Han sa att de till 99,99999% vet att det inte är canser och att de bara vill ta reda på om det kan vara något annat som skulle kunna göra en annan behandlings form. Han sa flera gånger att det INTE är farligt. Pappan blev lättade i alla fall. Jag kände att hade det varit farligt skulle de väl sagt det innan så jag har inte varit orolig för att det skulle vara canser eller något annat i hennes ben.
 
Vi ska tillbaka på röntgen och åtebesök om tre månader.
 
Det tryckförband som sattes skulle vi ta bort 24 timmar efter operationen. Jag frågade om det är före skolan eller efter skolan. Läkaren sa efter skolan. Ca en vecka senare skulle plåster och tejp tas bort. De hade inte behövt sy några stygn denna gången så det var ju bra.
 
Innan vi åkte hem stannade vi på Max för mamman och pappan var hungriga. Storasyster åt inte så mycket. Hon var lite seg och trött.
 
Väl hemma slappade hon i soffan. Kollade på film och tog det lugnt hela kvällen.
 
På morgonen när hon vaknade sa hon att hon hade lite ont i foten. Hon fick en panodil och då sa hon att det blev bättre. Hon fick gå till skolan och jag skulle hämta direkt när skolan slutade.
 
Väl hemma vid 13:30 tog vi bort tryckbandaget och de blev hon allt lite matt. Det hade blött igenom inrre plåsteret lite så det var rejält rött. Hon hade nog inte förväntat sig det. När trtyckbandaget togs bort kom smärtan igen sa hon. Det kan gott vara så eller så blev hon skraj för det blodiga plåstret. Jag vet inte. Hon fick i alla fall en panodil och det blev lite bättre som tur var. Jag lindade en litet bandage över det blodiga plåstret så att hon skulle slippa se det. Då kändes det nog lite bättre.
 
På onsdag/torsdag ska hon hemma ta bort plåstret. Då ska allt vara läkt. Hän känner sig lite rödd för den biten. Att det ska göra ont. Men jag har försökt förklara för henne att det inte alls är ett stort sår utan det ser värre ut än det är eftersom det är så rött, eller nu är det torkat blod så det är mera mörkt mörkt rött, nästan mot svart. Jag tror att hon ble lugnare när vi fått prata om hur hon kan göra när det ska tas bort.
 
Vi får hoppas att hon känner sig Ok när det ska göras hemma hos pappan.
 
Om ni inte viste det så har jag nog en av världens mest modiga tjejer som inte bangar för så lite som en operation i benet. Hon är stark när det väl gäller. Det är ett som är säkert!!! Jag är stolt över henne på sjukan och här hemma.
 
Kram veggomamman

En dag i klass 2

Idag har jag varit på besök i lillasysters klass.
 
Det var riktigt kul att vara med en hel dag i skolan.
 
Nu har jag fått ännu en inblick i hur hennes tisdagar ser ut i skolan. En bra dag!!
 
Hennes lärare är helt fantastisk. Så duktig med alla i klassen, pedagogisk och lite små rolig. Bjuder på sig själv och låter barnen där det passar att vara med och leda vissa delar av uppgifterna som ska göras.
 
De sjöng kanon, spelade flöjt, hade klappramsor, handarbetade, hade svenska, pratade vikter på matten och mycket mera.
 
Om 14 dagar är det dags att vara i storasysters klass. Det ser jag fram emot.
 
Kram Veggomamman
 
 

Mormors överaskning

För bra länge sedan bokade min mamma (barnens mormor) något som hon ville ge till mig och min bror och våra familjer. Den 4 maj var det äntligen dags. Vi viste att det skulle vara en happening. Vi skulle ha kläder på oss efter vädret som var ute. Matsäck som skulle räcka en hel dag och så hade hon sagt att det tog 1½ timme att komma dit.
 
Vi möttes hemma hos mormor och morfar och knölade in oss i två bilar.
 
Vi åkte söder ut men efter ett tag vek vi var den större vägen in på mindre vägar. Till slit tog vägen slut och där mötte fanns en båt som skulle köra oss sista biten. Det var inte så lång tur med båten. Väl framme vid bryggan såg vi ingen bebyggelse eller liknande. Vi gick av och började sedan promenra på den lilla grusävgen.
 Efter ett tag  kom vi till några hus. Där möttes vi av två yngre tjejer med ridkläder. Då började mina misstankar att besannas. Vi skulle alltså rida. Hela stället kryllade av djur, främst islandshästar.
 
Det visade sig att vi skulle rida i två omgånar. Mina tröser blev riktigt nöjda över aktiviteten. Lite mer tveksamt om Kära U uppskattade det fullt lika mycket. Jag gillade läget och klev upp på hästen när det var dags. Min familj åkte iväg först. Min häst var rätt slö och ville inte gå framåt och eftesom min erfarenhet av hästar och hur man får dem framåt var obefintligt fick mina töser hjälpa till. Jag skulle alltså klämma med benen runt magen så skulle han gå fortare.
 
Jag med min häst "Hungrig"
Så är vi iväg.
Sist Kära U och tjejen som skulle rida först så att alla hänstarna viste var de skulle ta vägen.
Hon red om efter ett tag och låg sedan först hela vägen. Kära U sist.
 
Väl iväg och ute på rundan vi skulle rida frågade tjejen som var med om vi ville tölta. Motviligt gick Kära U med på det. Vi ombads korta tyglarna och tycka med benen mot magen. Och vips så började det skumpa mera. Tjejen kollade in oss och log lite. Jag hade lyckats få min häst till passgång och Kära U hade fått sin till trav. När vi lite senare skulle tölta igen gick det bättre. Då belv det tydligen en vacker tölt enligt lillasyster som red och pratade oavbrutet med tjejen längst fram.
 
Framme vid stallet igen var det mormor och morfars tur att rida. Svägerskan skulle också rida medan min bror valde vagnen där kusin våfflan skulle åka. Vi som redan ridit tyckte det var illa att de inte bad om att få rida först så att alla fick möjlighet att rida en tur. Men min bror valde helt enkelt bort den möjligheten, vi är övertygade om att det beror på feghet. Han säger något annat.
 
Mormor med sina dåliga knän behövde något att stå på för att komma upp på hästen.
Det fixades naturligtvis.
Så var andra omgången iväg. Det ser ju riktigt bra ut :-)
 
 
Vi avslutade dagen med att äta vår matsäck och grilla lite korv vid en annan brygga. Det blåste rejält denna dag, men vi lyckades hitta en hel del lä trots allt. Båten åkte klockan 14 och sedan när vi kom till bilen for vi hemåt.
 
Det var en trevlig och rolig dag. Mina töser hade kunnat stanna i flera dagar om de bara fått. Det fanns hur mycket som helst att kolla på. Över 50 hästar av olika storlekar. Några riktiga miniatyrer som såg ut som leksakshästar, grisar, hönor, kor, gäss, kaniner, hund och katter. Ja massor med djur helt enkelt.
 
Hemma igen passade vi på att plantera de penseer som vi köpt tidigare i veckan. Vi monterade även upp studsmattan till tösernas förtjusning.
 
Middagen blev en slövariant, köpepizza. Det händer inte allt för ofta och var riktigt gott.
 
Kram
Veggomamman

Nytt liv?

Det började jag med i måndags.
 
Denna vecka har jag varit ute och motionerat alla dagar.
 
Jag tjuvstartade med en vandring på 5,1 km tillsammans med lillasysters scouter i söndags.
 
Övriga dagar har jag gjort detta denna vecka:
 
  • Måndag
    Promenad med stavar 5,27 km och 20 minuters flaxande på en Crosstrainer på gymmet.
  • Tisdag
    Gick hem från bussen och låg sedan på knä i trädgården och rensade en hiskeligt massa ogräs.
  • Onsdag
    Promenad med stavar 4,93 km
  • Torsdag
    Shopping mellan 11:30-17:30 vilket ger många steg.
  • Fredag
    Shoppling från 08:15-12:30 också många steg
  • Lördag
    Promenad med stavar 5,5 km
  • Söndag
    Promenad med stavar4,85 km
 
Nu laddar jag för en ny vecka. Hoppas kunna komma ut i alla fall tre gåner fast att töserna är här.
 
Kram Veggomamman

Återbesök storasysters ben/fot

Den 29:e april var jag och storasyster på det stora sjukhuset för ett återbesök med anledning av hennes bencysta som hon har i det ena skeletbenet straxt ovanför knölen på ena foten/benet.
 
Veckan innan hade hon och pappa varit på sjukan för att röntga foten/benet.
 
Läkaren kunde tyvärr inte se någon förbättring alls i det hålrum som hon har i skeletet. Det borde blivit lite dimigt vilket skulle betyda att kroppen håller på att tillverka ben. Men tyvärr fanns inte de tecknen.
 
Det innebär att det blir ytterligare en operation med nersövning och de sprutar in mer kortison i hålet.
Det ska göra att inflamationen som finns där inne (det brukar vara det inne i en bencysta) går tillbaka och kroppen ska sedan börja tillverka ben.
 
Det kommer att ta tid innan benet är helt bra. När hon är vuxen kommer det inte synas på en röntgen att det varit ett hål. Det är ju ca 10 år till hon är vuxen....
 
Jag frågade om de kommer att spruta in kortison varje halvår om det inte fungerar denna gången. Han sa att de får se vad de gör om det inte blir bättre efter denna operation.
 
Han berättade att ofta upptäcker man bencystan i samband med att man bryter aktuellt ben. Skelettet är ju mera sårbart eftersom det är ihåligt så det är inte konstigt att benbrott blir just där bencystan är.
 
Jag frågade om storasysters ben skulle läka snabbare om hon bröt benet och då sa han att det troligen skulle vara så. Men att de inte bryter benen på sina patinenter. Han förklarade det med att vid ett benbrott går kroppen in i "laga läge" vilket innebär att skeletet läker. Men storasyters kropp har ju inget benbrott och är därför inte inställt på att laga. Det är därför det kan ta längre tid.
 
Förr (vet inte hur länge sedan) gjorde man bentransplantationer från bäckenet och satte in i benet med bencystan. Men man har kommit på att man kan slippa den onädigt stora operationen genom att spruta in kortison istället.
 
Någon vecka efter operationen i november 2012. Stygnen är borta.
 
Jag bad läkaren kolla på storasysters ärr efter operationen då det blivit väldigt rött och syns mycket tydligt. Han blev förvånad över att hon reagerat så starkt på ingreppet och hade aldrig sett en sådan reaktion tidigare. Han viste inte vad det kunde bero på. Han sa att han ville ta en bild på det för att lägga med i handlingarna över raktioner av operationer liknande de storasyster gjort.
 
Från februari 2013. Bristingar och mycket rött. Lite insjunket är det också. Ibland ont vid lätt beröring.
 
Jag berättade att hon ofta får ont av att gå och att det kan göra ont halvvägs till scouterna vilket är en promenad på ca 10 minuter. Han sa att det troligen beror på att när hon sätter ner benet vibrerar liksom skelettet och det är troligen det som gör ont. Jag berättade även att hon börjat på Taekwondo. Jag sa att han troligen tyckte vi var världens konstigaste föräldrar som tillåter henne börja med denna kampsport där man nästan uteslutande sparkar när hon har bencystan i benet/foten. Men jag sa att hon aldrig har klagat på ont efter en träning och eftersom läkaren sagt att hon får göra göra allt bara hon slutar om det gör ont. Därför har hon fortsatt. Han tittade på mig och sa att det är helt Ok att fortsätta med Taekwondon.
 
Vi fick någon vecka efter besöket på sjukhuset en ny operationstid. Den 16/5 klockan 07:15 är det dags. Skönt att hon slapp vänta i evigheter på operationstiden.
 
Kram Veggomamman
 
 

Projektledarkurs

I förra veckan var jag iväg på en tre dagars utbildning. Denna gången ingen datakurs.
 
Det är min närmsta chef som tyckt att jag ska gå denna och tidigare detta år tog jag tag i det och bokade in mig.

Det var en utbildning i hur man driver ett projekt. Vi har en projektmodell på jobbet som heter PPS och det var således en utbildning i den modellen som jag gick . PPS steg 1 hette min utbildning.
 
 
Det var en bra utbildnign som jag säkert kommer att få nytta utav. I dagsläget jobbar jag inte varken i eller med projekt men man vet inte vad framtiden har att skåda.....
 
Att gå en kurs med svenskt utbildningsmaterial och utan någon certifiering som väntar efter kändes väldigt lyxigt. Det var länge sedan som det skedde. Det var givetvis fullmatade dagar och skallen var sätt så knökad med ny information i alla fall. Men det känns skön idag att det inte väntar en certifiering som jag måste plugga för.
 
Vill du läsa mer om vad jag det hela handlar om finns mer att läsa här!!
 
Kram Veggomamman

Kosläpp

Idag har jag och mina töser firat första maj med mormor på en liten bondgård ca 1½ timme bort.
 
Mormor hade sett en liten annons i Länstidningen där de skrev om Kosläpp. Vi bestämde oss för att åka dit. En bra bit att åka på slingringa asfaltsvägar ca 9 mil bort, men vad sjutton. En ledig dag ska väl avnjutas på något sätt och idag var det tillsammans med mormor och en massa kor.
 
Väl framme fick vi först se en liten Vallhundsupvisning. Tre Border collies vallade en liten flock får på olika sätt....egentligen rätt otroligt vad man kan göra med en hund och ett par får...
 
När det var klart och vi hade mumsat i oss de köpta närproduverade hamburgarna (jag åt medhavda äggmackor istället) var det dags för kossorna.
 
Ett stor dammmoln och en massa kor, ljusbruna och vita, kom skringande runt hörnet på ladugården och tog sikte på hagen. Det ser så kul ut för de verkligen sjuder av livsglädje när de kommer ut. Det var en massa kor med kalvar som kom.
 
Jämfört med året innan då vi var på en annan gård var dessa kossorna inte lika spattiga och gjorde inte alls lika många galna språng och hopp. Men lite sådant såg vi allt.
 
När kossorna dragit runt i sin flock ett tag fram och tillbaka köpte vi en varsinn glass och satte oss i gräset och åt den. Vi gick även och kollade på resten av gråden. Hönorna var ute och gick men grisarna var långt in i skogen så de såg vi aldrig...
 
Vägen hem var lika lång, men det kändes som att det gick fortare hem i alla fall....men det är ju ofta så.
 
Väl hemma satte töserna igång med att leka med en stor kartong som blev ett häststall och jag fixade varma mackor till middag.
 
En bra dag med fantastiskt bra väder och långt från alla måsten som finns i trädgården.
 
Kära U åkte innan oss till ett Rally en bit bort. Precis när hansvängde in på vår lilla gata kom jag uppi hans backspegel och svängde också in på vår gata. Snacka om ett sammanträffadne. Precis samtidigt...
 
Jag har även bakat lite bröd nu på kvällen. Ca 40 bröd blev det som ligger och svalnar i köket....
 
Det luktar så gott här hemma nu.
 
Glömde att jag även tvättat och strukit ett par nya gardiner som redan sitter uppe i allrummet. det blev riktigt bra!!
 
Nu väntar sängen, men först plocka in brödet och hänga ytterligare en maskin med tvätt.
 
Kram Veggomamman
 
 

hits